söndag 19 augusti 2012

Hemma?


Det måste vara något fel på mig...
för trots att jag har bott här i Huskvarna/Jönköping i 14 år,
så känner jag mig inte hemma här.
Det är så vackert runt Vättern, jag har ett jobb som jag trivs med,
 goa arbetskamrater, fina vänner, men det blir inte hemma. 




Kroatorpet där man kan fika och njuta av utsikten.




Här i mitten av bilden ligger mitt jobb.
Kan inte klaga på läget.




Badstranden i Huskvarna med båthus.




Vänder jag mig om, finns det flera båthus vid ån.



Nya skärgården,
 båten som man kan ta en tur med och där det serveras mat ombord.

Egentligen vet jag inte riktigt var hemma är längre.
Linköping? Där jag är född och uppvuxen
 och som nog har största platsen i mitt hjärta.
Vet inte, där är mycket förändrat. Ena dottern med familj bor där.
Falkenberg? Där bor andra dottern med familj.
Jag har varit där ganska mycket.
Trevlig liten stad.
Stockholm? Där bor ena tvillingsonen.
Vacker stad, men nej, jag har ingen koppling dit.
Huskvarna/Jönköping? Här bor min andra tvillingson.
Jag har några år kvar att arbeta,
sedan ska jag bestämma mig för var jag vill bo.
Hoppas att svaret finns då.
Jag försöker alltid tänka positivt, men detta går jag och grubblar på.

Hur är det med er?
Känner ni er hemma där ni bor eller bär ni på en längtan...någonstans?

Agneta



















5 kommentarer:

Hanna sa...

ja du, det är faktiskt en tanke som finns hos mig också.
Jag vet dock vad jag behöver havet för att må bra, men sedan resten det är en fråga.
kram
Hanna

Cajsas Faster sa...

Jag trivs bra här fast jag "bara" bott här 20 år.. men ibland tänker jag på hur det skulle vara att bo nån annanstans. Och drömma kan man ju. Jag är säker på att du vet vad du vill när det är dags.. om det nu krävs en flytt?!

Kram

lisashus sa...

Jag känner igen mej i dina grubblerier, jag har haft precis samma tankar om Stockholm där jag ju bott i hela mitt vuxna liv, men senaste åren ändå haft sommartorp i Östergötland, där jag har mina rötter!
Jag flyttade ner, sa upp mej och tog ut pension, trots att jag inte riktigt har den åldern inne ännu! Jag har nu levt såhär i snart ett år och ångrar mej inte - här känner jag mej hemma!
Lycka till med dina funderingar! Vilka underbara bilder från din vackra mijö!
Kram
LIsa

Vårt röda hus sa...

Förstår dina tankar. Här har jag bott i nio år nu och trivs jättebra men när jag kommer till Falun där jag bott hela mitt liv så ÄR jag hemma. Men några år till ska jag bo här i vårt paradis det menar jag i dagsläget. Sen får vi se...

Låt tiden visa. Du har ju några år kvar innan du måste bestämma dej.
Kram Eva-Mari

Snäckskalsdalen. sa...

Ååå, men det är ju lite spännande, eller hur. Du har dina barn på en linje tvärs över landet, lyxigt, men jag förstår om det kan vara lite splittrande speciellt när man inte känner sig hemma där man bor. Det är underligt det där. När vi flyttade hit till landet för 7 år sedan var det som att landa...det känns skönt. Agneta kram