Det måste vara något fel på mig...
för trots att jag har bott här i Huskvarna/Jönköping i 14 år,
så känner jag mig inte hemma här.
Det är så vackert runt Vättern, jag har ett jobb som jag trivs med,
goa arbetskamrater, fina vänner, men det blir inte hemma.
Kroatorpet där man kan fika och njuta av utsikten.
Här i mitten av bilden ligger mitt jobb.
Kan inte klaga på läget.
Badstranden i Huskvarna med båthus.
Vänder jag mig om, finns det flera båthus vid ån.
Nya skärgården,
båten som man kan ta en tur med och där det serveras mat ombord.
Egentligen vet jag inte riktigt var hemma är längre.
Linköping? Där jag är född och uppvuxen
och som nog har största platsen i mitt hjärta.
Vet inte, där är mycket förändrat. Ena dottern med familj bor där.
Falkenberg? Där bor andra dottern med familj.
Jag har varit där ganska mycket.
Trevlig liten stad.
Stockholm? Där bor ena tvillingsonen.
Vacker stad, men nej, jag har ingen koppling dit.
Huskvarna/Jönköping? Här bor min andra tvillingson.
Jag har några år kvar att arbeta,
sedan ska jag bestämma mig för var jag vill bo.
Hoppas att svaret finns då.
Jag försöker alltid tänka positivt, men detta går jag och grubblar på.
Hur är det med er?
Känner ni er hemma där ni bor eller bär ni på en längtan...någonstans?
Agneta