torsdag 3 februari 2011

Det går inte fort...

...men det går sakta...
Framåt, alltså.
Det är inte många minuter,
som tillbringas framför datorn dessa dagar.
Svårast är faktiskt att sitta rätt upp och ner på en stol.
Tack för alla gulliga kommentarer!
Är för tillfället dålig på att kommentera hos er
då jag helt enkelt inte orkar tillbringa så många minuter vid datorn.
.

Men, desto mer tid ägnas åt "rehabträning" hemma
och ibland hos sjukgymnasten.
Tääänj-sträääck-böööj osv.
Kan säga att det KÄNNS...
.
Gissa om jag blev glad,
då denna härliga bukett från mitt jobb anlände.
Helt klart lyser den upp i vintermörkret.
.
Några har frågat vad som föranlett knäoperationen.
Den beror på flera orsaker:
Idrottsskador(handboll, friidrott-tränade tufft med killar...hmm)
andra skador och menisk, korsband, ledbands operationer
som lett till artros...så summan av kardemumman
blev en knäprotes.
(Jag som trodde det var BRA att idrotta)
.
Tillbaka till verkligheten:
träna, sova, läsa, gå med kryckorna, vila...osv, dygnet runt.
Sonen tycker det låter läskigt
när jag är uppe och travar med kryckorna på nätterna.
För många skräckfilmer...?
MOAHAHA!!!
.
Agneta

7 kommentarer:

Lisas torp sa...

Ja, kära nån så du måste ha det, med träning och och långsamhet kan jag tro! Kanske lite ont också?!

Ljuvliga tulpaner! Jo, nu har jag hört flera som dryftat samma problem, detta med mycke träning i ungdomen och sen....som ett brev på posten - knäproblem!
Hoppas, hoppas på god läkning och rehabilitering!
Kramar
Lisa

Cajsas Faster sa...

Vilket jobb med all träning och allt ont. Men vi får tro och hoppas att det blir ett bra resultat.
Ha ha, skräm sonen lite med ditt dunkande:) Sen kanske han bara vill se kärleksfilmer!

Krya på dig och träna på så kan du snart knalla ut i vårsolen:)

Kram

Hanna sa...

Ha en bra helg!
Kram
Hanna

Vitt och vanilj sa...

Hej du!
Det är bra jobbat, fortsätt att kämpa(det är du ju en hejare på). Nu har det ju ändå vänt lite med smärtan och det är ju positivt. Tänker på dej och hejar på dej i det tysta.
Ha det så bra nu kram Petra.

Vårt lilla röda hus sa...

Käre vän, vilken pärs! Vill inte byta med dig, behåller min i jämförelse futtiga influensa och forsätter att äta Glucocine för mitt artrosknä och hoppas att det ska hålla livet ut.
Men, håll ut, du klara det här! Vill man... kan man!

Kram på dig.
Eva-Mari

4U2! sa...

Jag är glad att jag har en laptop så jag kan ligga och blogga.
Ha en fin helg!

Snäckskalsdalen. sa...

Du är flitig som tränar och tränar och man kan ju tänka sig att det tar ett slag innan det blir helt igen.
Kämpa på!
Agneta kram